And I scream from the top of my lungs

Jag tror knappast ni kommer ta illa upp men utifall ni gör det så är inte de poängen. Utan det här lilla inlägget tänkte jag ägna åt er jävla begåvade musik-töntar på estet. Har suttit och funderat en del på er idag och kommit fram till att jag är extremt avundsjuk på er. Äckelbarn, som Josse eller Svullo (R.I.P) skulle sagt.

Ni, era små mini-mozart kan spela vilket jävla instrument som helst. Jag kan inte äns hålla takten med en förbannad maraccas. Ni kan lira vilken låt som helst på gura och fan vad jag också skulle vilja kunna något sådant. Jag kan inte äns spela triangel. Och jag kan inte förstå hur man fysiskt kan klara av att spela eftersom dom gångerna jag försökt (alltså när någon placerat mina fingrar där dom ska vara och jag suttit och nött samma ackord i flera minuter) så känns det ungefär som att mina fingertoppar spelar på taggtråd.

Och ännu värre kan ju vara ni som kan sjunga också (speciellt ni brudar, fu!)
Gash vad jag önskar jag kunde sjunga. Fatta vilken känsla. Det finns en låt som jag drömt om sen jag var liten att jag skulle sjunga om jag hade såndär kanon-röst.
Whats up - 4 Non Blondes
Jag kommer ihåg att jag nog säkert var 9 år eller nått när jag första gången tänkte att "sådär skulle jag också vilja kunna sjunga". Jag satt utanför nuvarande "Willys" och väntade på att pappa skulle handla klart. Och för att jag inte skulle ha allt för tråkigt i bilen lämnade han "Mix Megapol" på. Och då kom den låten.

Tänk på det ni, nästa gång ni står där och sjunger och tycker det låter förjävligt. Eller när ni står där och spelar och eran lärare mest tycker att det låter skit för att ni inte gjort gitarr-läxan eller inte kan "plocka" (lärde mig det ordet i tisdags om jag tänker på rätt sak) bra. Då finns det allefall en som sitter där i aulan eller vart ni nu spelar och tycker allt låter fantastiskt. För hon hör inte att ni missar något eller att ni inte spelar exakt samtidigt. Nej för hon kan inte sjunga, spela eller läsa noter. Hon sitter mest där och beundrar er (läs: är avundsjuk).

Fast egentligen vet vi ju att hon sitter där och tänker sig själv på den där scenen, sjungandes "Whats up". Fast ännu bättre än vad Linda Perry i 4 Non Blondes sjunger den, om det nu är möjligt.

Äckelbarn/Begåvade jävlar ;)