Jag tittar way too much på SATC. Har blivit helt besatt och jämför allt med det nuförtiden...
Viktor har jag börjat kalla Stanford
Gabbis är ju utan tvekan den svenska versionen av Charlotte
Och jag har ju definitivt en egen version av Mr. (fucking helvetes) Big.
Min besatt-het slutar inte här, oh nej. Jag och min Stanford har sedan länge bestämt att vi skulle ta en fika och så men då kom ju jag på den briljatna (enligt moi) och mycket mer SATC liknande idén att mötas över en cosmopolitan istället. Flashigt och sådär, just the way I like it.
För att fortsätta på SATC temat. Jämt i slutet avslutar dom så snyggt med några tänkvärda ord eller med frasen "And she finally realized ....."
Så jag gör på samma sätt, jag har insett en hel del saker. Fast jag vet inte om allt stämmer och om de kommer vara så i långa loppet.
Men just idag känns det så.
Man ska inte döma någon efter någon annan när denna lilla sötsak inte dömer mig för mina misstag. Men de känns svårt trots att jag tänkt på det. Så jag har kommit fram till, jag gör ingenting åt det, men de jag tänker göra är att inte döma. Och de var som en sa till mig. De kanske är de här jag behöver just nu för stunden, kanske inte i långa loppet men just nu. Fast det kan ju endå vara fel, de kan ju sluta med (antagligen) att någon blir sårad och det blir antagligen (med 100% chans) jag.
Men jag komer ju endå inte få Mr. Big, inte just nu i allefall men i långa loppet. För att åter citera denna kära vän aka citatkläckarN
"Jag ska ha honom om jag så måste prostituera mig!"
Dagens låt blir den jag nött några dagar...
Courtney Love - Mono
Give us brilliant boys that we wanna fuck man
Full of ecstasy, hard drugs and bad luck
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
hm... ja. tur att han hade mössa på sig.. :P
haha "jag ska ha honom om jag så måste prostituera mig och bli anlitad till hans svensexa när han gifter sig med någon annan" för att dra hela storyn ;)
Skicka en kommentar