I just wanna live while Im alive

Idag har jag funderat på en del saker! Jag sitter här på ett sånt jävla otippat sätt. Från det att jag bestämde mig och verkligen sökte genom att ringa tog det tre veckor sen satt jag på ett plan till Barcelona. Too fast for love. Åkte ner med någon som jag lärde känna på ett annat slags sätt och bor just nu hos några otippade personer medans den ena blev utslägnd. Jajaja, vem kunde gissat att det skulle krävas en flytt till Barcelona för att lära känna folk man sett i åratal och inse massa andra kloka saker. Jag har inga hjärnspöken kvar nu och jag tänker inte släppa in några nya heller. Jag känner mig inte äns tom, jag känner mig bara lugn och vilken känsla det är. Önskar alla kunde få uppleva den här känslan som är som om att jag inte söker efter något, eller någon för den delen heller, längre.

Det funkar bra endå för det är chill i Barcelona, så mycket chill att "hemma" känns som en soptipp. Idag var första dagen på jobbet som vi började ringa til folk och det är fan skitkul. Har inte fått nån utskällning än. Det lilla krångliga är ju då att 5% av spaniens befolkning pratar engelska men här i barcelona pratar dom ju inte spanska heller utan katalanska som är en blandning av italienska och spanska. Tack för dom åren jag läste spanska som gör att jag åtminstonde kan lite. Känns som om jag skrivit det där förut.

Nej du I was born to run!
Dagens citat får förövrigt bli den gamla godingen från SATC.
"Maybe some women aren't ment to be tamed, mayne they need to run free until they find someone just as wild to run with them"

Det där skulle jag fan vilja tatuera in, det betyder ju inte att jag aldrig vill ha någon brevid min sida men det ska ju just vara det också. Den ska springa brevid mig och vara lika "wild" som jag. Och någonstans har man ju allefall kommit om man vet vad man behöver!

Adios/Ciao!
Your Barcelona-Mallan
A.k.a Carrie för jag sitter vid laptopen nu och de finns mycket bögar här!